Imorse satt jag i en Robyn-stol, du vet en sådan som ser ut som ett ägg, i en orange grotta i gamla stan. Jag skulle bli intervjuad av någon kille som hette Pontus för ett jobb som jag inte riktigt vet vad det går ut på. När jag sitter där, helt tagen av tanken att jag faktiskt befinner mig i en grotta så kliver Pontus in, med sig har han sin kollega Jens. Åh Jens.

Plötsligt är den orangea grottan oviktig, jag skulle bli intervjuad för ett eventuellt jobb med de snyggaste killarna jag sett sen jag flyttade upp till Stockholm. I vanliga fall så brukar jag ha svårt att koncentrera mig på arbetsintervjuer men det här var ett jävla skämt. Där, några meter under jorden satt jag nervös och snorig och ba ”MMM jag vill verkligen jobba under er..!”

Under ett tillfälle medan Pontus pratade om företagets historia blurrade jag ur och tänkte ”Undra vilken klubb jag skall gå till på lördag för att kunna springa på dem?”