Fick stå på tå i min högsta platåskor för att nå upp till lördagens hångel, bara en sådan sak.

Var på samma fest som mitt ex i fredags. 
Hånglade med en brittisk musikproducent i lördags.

Klockan är strax efter 15’00. Jag har precis pratat i telefon med mamma. Hon var i stan och käkade lunch ute i solen, jag låg i min säng med neddragna persienner och vältra mig i min ångest. Ensam, rastlös och förkrossad efter att jag hade missat min tvätttid och likaså den enda möjligheten att tvätta denna månaden. Och just då, då när livet känns som värst och snoret rinner som mest ringer min mobil. Det var han, Jens. Åh Jens.

Jag kommer inte ihåg så mycket av samtalet. Jag vet bara att jag är lika snorig som innan, inte lika arbetslös bara.

Imorse satt jag i en Robyn-stol, du vet en sådan som ser ut som ett ägg, i en orange grotta i gamla stan. Jag skulle bli intervjuad av någon kille som hette Pontus för ett jobb som jag inte riktigt vet vad det går ut på. När jag sitter där, helt tagen av tanken att jag faktiskt befinner mig i en grotta så kliver Pontus in, med sig har han sin kollega Jens. Åh Jens.

Plötsligt är den orangea grottan oviktig, jag skulle bli intervjuad för ett eventuellt jobb med de snyggaste killarna jag sett sen jag flyttade upp till Stockholm. I vanliga fall så brukar jag ha svårt att koncentrera mig på arbetsintervjuer men det här var ett jävla skämt. Där, några meter under jorden satt jag nervös och snorig och ba ”MMM jag vill verkligen jobba under er..!”

Under ett tillfälle medan Pontus pratade om företagets historia blurrade jag ur och tänkte ”Undra vilken klubb jag skall gå till på lördag för att kunna springa på dem?”